En ny förskolegård i Karlstad

Förra veckan hade Sångtrastens förskola i Karlstad invigning av sin helt nya utemiljö. För ett halvår sedan var det bara en gräsmatta och en liten kulle på ytan som idag blev full av sprudlande lek. Karlstad kommun har tagit fram ett verktyg som kallas Skolgårdsvärde. Det är ett gediget verktyg för att höja kvalitén på utemiljön, så att den blir anpassad efter verksamhetens behov och främjar barnens lärande, utveckling och hälsa.

Sångtrasten är en av elva enheter i Karlstad som håller på att förändra sin utemiljö med hjälp av skolgårdsvärde och med medel från Boverkets satsning på upprustning av utemiljö. Förskolechefen, Hjördis Jansson, har fått utbildning och handledning för att ta kunna göra åtgärder som verkligen främjar verksamheten. Torbjörn Wrange som är verksamhetsutvecklare inom pedagogisk miljö på kommunen driver detta arbete genom att stödja cheferna genom en process med utbildning, delaktighet och design av gården.

Lek utan begränsningar

Det som särskiljer gården från det vi traditionellt ser på en förskola är att gården är open-ended och oprogrammerad. Det är barnen och pedagogerna som ständigt ger den nytt innehåll genom lek och pedagogiska aktiviteter. Växtligheten ger också barnen möjlighet till varierade upplevelser året runt. Här finns inga gungor, vippdjur eller kostsamma klätterställningar i starka färger. De naturliga materialen fyller gården. Stockar, stenar, sand, grus, stubbar och en och annan betongskulptur. Det finns flera naturliga rum, där leken kan få ta fart eller där det finns plats att dra sig undan.

Ett rum för alla

I ett av rummen ligger en hög med långa pinnar från skogen. Barnen hittar dem snabbt och börjar bygga. Kojleken tar fart. I ett rum finns en scen och en samlingsplats runt en eldstad. Där elden ska vara finns singel och en pojke finner sin lugna plats, jag iakttar honom länge där han sitter och plockar med småstenarna. Fullt fokuserad.

Återbrukat material

En låda står vid lekstugan en lång stund oöppnad, men någon kikar försiktigt in och i den hittar de material av alla de slag. Det är blandade saker från Solareturen (det lokala återbruket), som kommer till ny glädje på gården. Ett hamsterhjul, några korgar, grytor, slevar, några gosedjur, en matta och några saker som är svåra att säga vad de är.

När barnen börjar plocka med dessa saker kommer rolleken igång på allvar. Här leker flickor och pojkar en intensiv lek. De plockar med materialet och hämtar sand i sandlådan att fylla korgar och grytor med. Alla är med. Små som stora barn. De pratar oavbrutet med varandra. Olika lekar. Olika teman i leken. Det är svårt för mig som åskådare att urskilja vad som verkligen händer. Ett barn pysslar om ett annat, någon förhandlar över disken i lekstugan, någon snurrar hamsterhjulet i en hög med sand, fyller det med mer, någon springer och hämtar mera sand.

Bygga, springa, gräva

Vid ett ställe finns en liten hinderbana med små stubbar, stockar och stenar. Förutom det fasta materialet finns här gott om brädor och några gamla läskbackar. Här kan barnen fortsätta att bygga vidare och skapa nya hinderbanor efter hand. Olika varje dag. Nytt material kan tillföras i oändlighet. Jag ser hur barn i olika åldrar balanserar på stenarna, testar stockarna och börjar bygga med brädorna.

Kullen skapar fart i leken och här finns stora ytor för barnen att springa på. De får upp ordentligt med fart när de springer ner för backen. Någon rullar ner och någon drar sig upp med hjälp av ett rep. Några barn åker ned för rutschkanan i full fart och några klättrar upp för den. Några springer fort ner och fortsätter en hopprunda på halmbalarna som ligger i en halvcirkel, som lätt går att flytta runt.

Några barn planterar växter i odlingslådor längs med huset tillsammans med personalen. Doftande lavendel, höga gräs som prasslar i vinden, gult lysande rudbeckior och massvis med kärleksört som jag är nyfiken på om de kommer smaka på.

Det trygga, det dynamiska och det vilda

Inne vid huset finns också bord och här har några barn satt igång och måla på stafflier, vattenfärgen står framme och det är bara för barnen att sätta igång när de vill. Det är fritt fram. Barnets egna val, inre motivation och barnens egna drivkraft att leka och skapa får styra vilken aktivitet de vill engagera sig i. De kan stanna i den aktivitet de vill, tills nyfikenheten leder dem vidare till ett nytt projekt. Det blir ett tydligt flyt i leken. Gården är utformad med tre zoner, den trygga, den dynamiska och den vilda zonen. De samspelar med varandra och skapar ett flyt, samtidigt som det underlättar för ett ledarskap där barnen kan ges både ansvar och frihet i stegrande grad.

Hitta Balansen gör det möjligt

Många av er som läser funderar säkert på hur det kan byggas en gård som denna. Några funderar säkert också på hur man kan ha pinnar och bråte liggande på gården som här. Vi har ju under en lång tid lärt oss att ”EU-standarden” sätter stopp för miljöer som denna. Denna miljön har möjliggjorts genom utbildning i balanserad riskbedömning av miljön och verktyget Hitta Balansen som vi har tagit fram i Lead for ESD. Det är ett verktyg för att stärka de pedagogiska värdena i att barn får möjlighet att bedöma risker på egen hand. Verktyget möjliggör en kommunikation mellan olika förvaltningar för att kunna skapa bästa möjliga förutsättningar för barns lärande, utveckling och hälsa.

I höst kommer vi skapa en guide som beskriver betydelsen av detta förhållningssätt och i november/december hoppas vi vara redo för utbildningar även för andra kommuner som är intresserade.

Inspirerande dagar i Perth

Våra besök runt om i Perth de senaste dagarna har varit helt och hållet överrumplande, fantastiska. Här finns skolor och förskolor och naturlekplatser att verkligen inspireras av. Jag kommer behöva göra lite längre beskrivningar av besöken, så detta inlägg blir en kort sammanfattning.

Sprudlande mötesplats i Fremantle

I söndags besökte vi Fremantle där vi fick se en park där aktiviteten sprudlade, de vita kakaduorna flyger runt som duvor skulle göra hemma, i flockar intar de parken. En stor lekpark i mitten av parken och mot hamnpromenaden en ungdomspark med skateramper, parkour och klätterlek, fyllt med varierade hängplatser, för människor i alla åldrar. Och det är just det, platsen fylls med folk från alla kulturer och alla åldrar. Det är en verklig mötesplats för alla.

Fremantle Youth Plaza
Fremantle Youth Plaza

Balanserad riskbedömning

Nästa morgon hämtar Andrew Reedy, från PlayCheck upp oss. Han jobbar med besiktning av lekplatser och har tagit ett balanserat förhållningssätt. Han utvecklade andra delen i guiden ”Getting the balance right” och hjälper landskapsarkitekter som vill ha hjälp att riskbedöma utemiljön innan den byggs, så att det inte finns faror som inte alls är av nytta för barns utveckling och lärande. Han är dock mycket noga med att utmaningar är viktiga för alla barn och riskbedömer utifrån kontext. Vi har otroligt mycket att prata om, eftersom jag håller på att skapa en guide som kallas ”Hitta balansen” som precis som den australiensiska guiden hjälper till att riskbedöma utemiljön med ett balanserat förhållningssätt. Det är intressant att se vilken genomslagskraft detta har haft i många delar av Perth.

Kreativa naturlekplatser

Andrew tar med oss till Nature Play Solutions där vi får ett helt fantastiskt mottagande. De bjuder på lunch och vi kan inte sluta prata, vi har så många gemensamma tankar. De hjälper skolor och kommuner att forma naturliga lekmiljöer, hela vägen med design, byggnation och praktiska workshops. Dessutom håller de utbildning för hur man kan använda miljön. De har två play workers från Wales anställda som hjälper dem att visa den ostrukturerade lekens möjligheter. De arrangerar både ”mud-days” och ”loose-parts play”.

Vi får gå in i deras verkstad där de tillverkar lekelement av trä och av cement. Cement används på helt fantastiska sätt. Senare på onsdagen träffar vi Kerry Logan från Nature Play Solutions, som visar oss runt på några av de platser som de byggt. Det är superfina miljöer, där växtligheten är vald för att stimulera barns lek, det finns gott om löst material och små unika detaljer, som inspirerar.

En av Nature Play Solutions naturlekplats – designad av Wendy Seymore

Spännande möten i Perth Hills

På tisdagen hyr vi en bil och tar oss ut till Perth Hills, som ligger öster om stan. Vi trodde att vi bokat möte med Ross Mars, som är författare och permakulturist, tyvärr har vi blandat ihop dagarna, så han är inte på plats.

Istället åker vi upp till en av skolorna han tipsat oss om, en Waldorfskola, Silver Tree Steiner school, där vi träffar Emely, som bara jobbat där ett kort tag. Vi kommer oanmälda, men hon är glad att få lov att visa oss runt. Här finns verksamhet för barn från de allra minsta som kommer med sina föräldrar till en liten playgroup upp till barn i 12 årsåldern. De har stora odlingar, varje grupp har sitt lilla privata område, en veranda eller ett litet lekområde, ett mer dynamiskt område i mitten av gården där alla barn kan mötas med plats mer fysiskt utmanande lek och i skogsbrynet finns ett lekområde med massvis av löst material där barnen kan bygga kojor. Varje klass är där och bygger dagligen, de har skapat en hel liten by med kojor i skogsbrynet.

Emely vill gärna visa oss hennes barns skola och när hon slutat för dagen möts vi där. Hennes två barn är med när vi kikar runt. Emely är biolog och har varit engagerad i utvecklingen av gården. Det finns ett stort område för kojlek, där föräldrarna på skolan också hjälpt till att bygga en liten samlingsplats. Precis bakom detta område finns en våtmark där barnen fått möjlighet att delta i ett naturvårdsprojekt, där de röjt och planterat inhemska växter och skapat livsmiljöer för olika djurarter de har fått möjlighet att jobba med aboriginer för att lära mer om de inhemska växterna i området, vad som går att äta, vad som kan användas som medicin och så vidare. Efter detta inväntar vi mörkret och besöker en fotbollsplan där kängurus brukar komma och äta gräset efter skymning. Vi får äntligen se några kängurus.

Reggio Emilia inspiration på Bold Park School

Idag har vi träffat Peter Lippmann, som är erkänd skolarkitekt och miljöpsykolog, han jobbar ibland i Sverige och det är så vi känner till honom. Han visar oss sina barns skola, som är en Reggio Emilia inspirerad förskola och grundskola. Reggio-filosofin genomsyrar hela verksamheten och eftersom miljön ses som den tredje pedagogen kan jag inte sluta fotografera. Vi tog runt 450 bilder bara här, så det säger en del om hur otroligt inspirerande detta besök var.

Urban sprawl norr om Perth

Vi äter lunch vid kusten norr om Perth, Torbjörn äter soft-shell crab burgare och jag äter stemed clams. Helt galet gott.

Vi träffar en arkitekt som heter Eamon som ska visa oss en skola han ritat. Vi tittar på ritningen av skolan och pratar om hur han tänkt. Det är ännu bara en liten del av skolan som är byggd och den ligger i ett helt nyexploaterat villaområde. Så långt ut man kan komma. Staden utvecklas med låg bebyggelse som breder ut sig längs med kusten. I stort sett all vegetation elimineras innan bebyggelsen ens påbörjats. Det är ett ökenlandskap man bygger på. Eamon bekräftar det som vi ser som ett gigantiskt problem för naturen, med sandflykt och erosion, samt hur det vilda livet trängs längre och längre ut från staden. Han berättar att han ofta träffade emu och kängurus i området under byggnationen.

Skolan är byggd med så stor del naturliga material som möjligt och man har varit noga med att ta tillvara solljuset under vinterhalvåret, medan man försökt skapa skugga för sommarhalvåret. Han ville skapa enkla praktiska funktioner för att skapa utrymme för kreativitet, för både lärare och elever. Lokalerna används även som kyrka och samlingssal för de som bor i området.

Northshore Christian Grammar School – Design Eamon Broderick

Vi får följa med Eamon hem, till hans eget hus som är i en klass för sig, ett gammalt garage, som fiskarna använt till sin utrustning som han byggt om till bostadshus. Så coolt byggt. Men här tar vi inga bilder… det känns lite för privat.

Som du förstår har vi haft helt fantastiska dagar och det finns mycket inspiration, reflektioner och framför allt bilder som jag vill dela med mig av. Nu måste jag göra de sista förberedelserna inför konferensen, imorgon blir ytterligare en intressant dag med många besök.

Tyvärr är vårt wi-fi lite långsamt, så det är svårt att bildbomba… det kommer mer när jag är tillbaks i Sverige. Inte så mycket fokus på ätligt idag, men en reflektion är att många skolor vi besöker har odling och höns. Många jobbar också med att lära barnen om ätliga växter som urinvånarna använt sig av.

Läs även tidigare inlägg från Perth

På resa i Perth

Mellan skurar i Melville

Ansvar och frihet med apelsiner och telefoner

Naturlegepladsen i Valbyparken

Under studieresan till Köpenhamn och Malmö besökte vi Naturlegepladsen i Valbyparken. Det är Köpehamns största lekplats och är designad av landskapsarkitekten Helle Nebelong. Sedan den invigdes 2001 har parken fått ta emot flera priser och bland annats utsetts till världens bästa lekplats 2012. Även om odling av mat inte har en framträdande roll i parken så hoppas vi att den kan inspirera. Det ätbara finns representerat på flera sätt och många av parkens fina idéer fungerar fint att ta med sig in i ätbara skolgårdar.

Parken är 20 000 kvadratmeter stor.  Navet är den 210 meter långa rampen som går i en cirkel genom området. Den är tillräckligt bred för att gå, springa och ta sig fram med trampbilar på. Längs rampen finns det fem torn, vart och ett unikt och designade av olika grupper av studenter från Köpenhamns designskola.

Att ta varvet runt på rampen är en upplevelse. De stora träden omger en som en maffig lövsal. Barn kommer springande och åkande i full fart. Tornen träder fram ett och ett ur lövskuggorna, det ena helt olikt det andra.

Naturlegepladsen i Valbyparken har varit en bemannad lekplats under lång tid och innan dess var det faktiskt en soptipp. Helle berättar att när hon fick uppdraget att förnya lekplatsen så behövdes en meter av jordlagret tas bort på grund av dess historia. Jorden användes till att skapa stora kullar som är tongivande för parkens organiska former. De liksom rör sig, binder ihop och skapar olika slags ytor i landskapet. När vi gått runt halva cirkeln breder ängar, öppna ytor och fruktlundar ut sig framför oss bakom kullarna.

Kullarna är utmärkta platser för bärbuskar och örter som får sprida sig längs sidorna. Eller varför inte en terrassodling på södersidan? Här skulle det fungera bra med den typen av samodling som vi såg i Lersöparkens skolehave till exempel.

Det finns många häftiga ställen att upptäcka på lekplatsen. Ett av dem är en hög kulle där  en bred gång går som en spiral uppför och nerför. Runt gången finns det massor av vinbärsbuskar där barnen leker kurragömma. Andra åker trampbil nerför kullen så snabbt det går. Vi ser en krasch, men allt går bra. Upp och iväg igen bara!

Två pedagoger bemannar parken mellan 10-17. Innanför rampcirkeln finns det samlingsplatser, en byggnad med förråd och toalett, sandlek och grillplatser. Det går att beställa mat och olika typer av material för skolklasser och förskolegrupper som besöker parken.

Lars Kjeldsen, anställd pedagog på Naturlegepladsen och landskapsarkitekt Helle Nebelong.

Den grå, nästan leraktiga sanden höll  en del barn fokuserade hela tiden vi är i parken.

Helle berättar att när hon designade lekplatsen så var naturen i fokus eftersom den bjuder in till föränderlig och fantasifull lek. När hon har frågat barn vad som är det bästa med den fick hon svaret att det är ”Ingenting. Det är ingenting bestämt. Bara natur”.