NPF-säkring av skolmiljön

Nu kommer det ett ämne som jag tycker är svårt att prata om. Det handlar om hur vi diagnostiserar och kategoriserar människor. Sorterar. Det är något som jag verkligen inte på något sätt står bakom. Det tar makten från en person att av andra placeras i fack. I alla tider har vi gjort det och det har i stort sett aldrig haft en positiv utgång.

Ingen människa är statisk

Jag förklarar hur jag ser på diagnoser för autism, ADHD och andra NPF. Detta vill jag göra eftersom jag tror det är farligt med kategorisering av människor. Vi är alla olika. Vi har olika förutsättningar och känslighet. För mig är ingen människa statisk, inte heller en människas hjärnfunktion. Det är det mest fascinerande med människan och som gör mig så nyfiken på hur det egentligen hänger ihop. Funktion skiftar i relation till omgivningen. Min bild är att detta ofta glöms bort, kraven ökar på barnens förmåga till anpassning och vi strävar efter att skapa en skola tar bort förutsättningar för utveckling. På ren rutin.

Diagnos utifrån symptom

Eftersom vi trots allt använder oss av diagnoser av olika slag i vårt system, så kommer jag att i olika sammanhang skriva barn med autism, ADHD eller NPF och så vidare. Jag syftar då på de symptom som kan utvecklas och hur omgivningen och systemet på olika sätt blir svår för vissa barn. De symptom som utvecklas riskerar nämligen att hämma utveckling och lärande. Jag hoppas på olika sätt kunna bidra till att förändra dels den statiska bild av symptomen som funktionsvariationer som jag upplever i många forum och ge tips på hur miljön kan utvecklas så att den passar flera. Så den blir inkluderande, stressreducerande och stimulerande för alla.

NPF-diagnoser grundar sig i symptom. Symptom som gör det svårt att hantera vardagen.
”Vi kan alla glömma bort en tid att passa och ha svårt att koncentrera oss någon gång ibland. Det är först när svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället som det handlar om en funktionsnedsättning.”
(klippt från Attention: https://attention.se/npf/om-npf/ )

Arv eller miljö

Föreningen Attention menar att dessa funktionsnedsättningar (symptom) beror på ärftlighet snarare än miljö. Min övertygelse är att det ofta handlar om miljö, om det samhälle vi lever i. Det handlar om olika omständigheter (normer, traditioner, förväntningar, system) i vårt samhälle som skapar svårigheter att vara som man är. Svårigheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, behov och intressen.

Krav och bedömningar skapar skam och ångest

Vi har en skola som fortfarande idag 2019 bygger på att alla barn ska utveckla samma förmågor och lära sig samma saker ungefär under samma tid. Vi diagnostiserar och medicinerar de barn som inte klarar det, eller ens är intresserade av det. Skolan kallar dem ibland motivationsstyrda, i en negativ bemärkelse. Istället för att utforska var motivationen kommer ifrån och vilket lärande den leder till, så blir ”att klara av skolan” mål i sig.

Skolan sätter in stödresurser för att kunna upprätthålla sig själv. Räcker inte stödet så blir det placering i resursklass, anpassad studiegång med assistent eller placering på särskola som är alternativet. En större andel barn går helt enkelt inte till skolan och blir ”hemmasittare” fyllda av ångest och skam.

En meningsfull och inkluderande skola

Det är skolan som behöver förändras. En inkluderande skola kan inte ha som mål att alla ska göra samma och lära sig samma. Det är inte likvärdighet. Skolans mål måste vara att hylla allas olikheter och ge alla förutsättningar för utveckling, lärande och delaktighet. Jag menar verkligen ge förutsättningar för lärande, inte traditionell skolning. Tillit till ett naturligt lärande. Meningsskapande. Samtal. Delaktighet.

Stressreaktioner

Människor som på olika sätt har svårt att förhålla sig till de krav och belastningar som finns i omgivningen upplever stress. När man inte tillåts att vara precis som man är blir kraven större på att hålla ihop sig själv. Detta leder till stressreaktioner. Många av de symptom som finns för autism, ADHD och andra NPF-diagnoser är vanliga stressymptom, här är några exempel;

  • reglering av uppmärksamhet
  • aktivitetsnivå
  • samspel med andra människor
  • inlärning och minne
  • att uttrycka sig i tal och skrift
  • central coherence (upplevelse av sammanhang)
  • nedsättning av exekutiva funktioner (planering, impulskontroll, riskbedömningsförmåga, social interaktion, känsloreglering mm)
  • tvångsbeteenden
  • känslighet för sinnesintryck

Människor som varit under långvarig stress eller utbrändhet känner igen flera av dessa symptom. Som exempel, vår sociala interaktion med andra människor minskar kraftigt under stress, vi får tunnelseende och får svårt att se sammanhang, det blir svårt att reglera känslor och vi blir irriterade för småsaker. Ljud, ljus och dofter kan påverka oss på ett sätt som vi inte upplever i sammanhang där vi är lugna och harmoniska. Många skapar rutiner och regler för att hantera stressen, återfå kontrollen och dessa kan i vissa fall bli tvångsmässiga.

Naturliga miljöer minskar stress

Symptomen är inte statiska och de förändras i olika situationer. De förändras i olika miljöer – socialt, såväl som fysiskt. Naturliga miljöer kan minska stress på olika sätt och vistelse i olika typer av gröna miljöer främjar psykisk hälsa för barn såväl som vuxna. Detta gynnar i sin tur lärande och utveckling. För alla.

Nyfikenhet och empatisk förhållningssätt


Min slutsats är att klassrummets fyra väggar och standardiserade krav och normer är inte alls idealiskt för en person som redan befinner sig under mycket stress. I klassrummet rinner bägaren ofta över och det upplevs problematiskt. Min mening är att vi inte bör sortera in människor i fack, med standardlösningar för att klara av de strukturer vårt samhälle bygger på. Tillsammans behöver vi:

  • ha tillit till ett naturligt lärande och ge förutsättningar för det, ta vara på den inre motivationen
  • erbjuda miljöer som stödjer olika behov och sinnesstämningar för att minska belastning av stress
  • skapa förståelse för människor i vår omvärld genom nyfikenhet och ett empatiskt förhållningssätt
  • vara kreativa för att omdana skolan till att inkludera alla

2 svar på ”NPF-säkring av skolmiljön”

  1. Mycket av det du skriver är jag införstådd med, men kanske jag har ett annat sätt att närma mig barns svårigheter efter många års arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vi ställer lätt de diagnoser du beskriver. Det är en förutsättning att de som ställer diagnoserna är kunniga i barns beteende och utveckling så barnet får rätt diagnos. Här kan vårdpersonal tipsa lärare. Av erfarenhet är det svårt att skilja på psykosociala svårigheter och nämnda diagnoser. Det miljöpåverkade, sociala beteendet, kan ligga väldigt nära en diagnos. Den miljö barnet vistas i både hem och skola påverkar koncentration, känslor, beteende som sedan påverkar skolarbetet. Börja därför se hela den livsmiljö som påverkar barnet genom en noggrann utredning. Därefter kan eventuell diagnos eller annan åtgärd vidtas. Det psykosociala beteendet behöver analyseras och diskuteras mer i skolan.

    1. Tack för din reflektion! Jag håller med dig, samtidigt som jag tror att man kan göra väldigt mycket för att i skolan inkludera alla utan diagnos. Men visst är det bra att förstå en person på djupet genom kartläggning, särskilt om barnet inte har utvecklat ett rikt språk. Men en god relation kan aldrig ersättas av en kartläggning. Skolan idag är så buren av tradition att ”skolarbete” blir viktigare än lärande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *