Publicerat

Svampodling, äppelmustning och hydroponiska odlingar

I helgen besökte jag Axonaskolans familjedag i Tollarp. Barnen visade stolt upp sina odlingar, guidade runt på skolan och delade med sig öppenhjärtligt om sina erfarenheter och tankar kring hur det är att odla i skolan och varför alla skolor borde ha odlingar åt barnen.

Verksamhet i utveckling

För drygt 10 år sedan var detta min arbetsplats och jag jobbade som klassföreståndare i klass F-3 och undervisade i hemkunskap och bild på högstadiet och i en period jobbade jag enbart i fritidsverksamheten. Det var en spännande och utmanande tid, som gav mig massvis med erfarenheter. Då hade jag mest intresse av att utveckla utomhuspedagogiken som var viktig inriktning på skolan, men jag upplevde att det fanns en massa svårigheter att som lärare faktiskt lyckas med det på ett riktigt bra sätt. Det var svårt att koordinera arbetet på ett bra sätt och traditionen om vad skolan ska vara håller ett hårt grepp om verksamheten genom förväntningar från kollegor och föräldrar.

Skolan har utvecklats mycket sedan jag gjorde min sista arbetsdag här. Andreas Andersson är starkt engagerad för att utveckla odlingen i skolan. Han har fått tjänst som förstelärare och har på så vis möjlighet att utveckla förutsättningarna och inspirera övriga lärare på skolan till att använda odlingen i verksamheten på olika sätt. Han sprider sina erfarenheter i sociala medier och har en viktig roll i att visa hur viktig detta arbetssätt är för att skapa mening för eleverna. http://odlaiskola.blogspot.se/

Äppelmustning

Det första vi ser när vi kommer är äppelmustningen. Barnen skär äpplen, hackar dem i en kvarn och lägger dem i handpressen, för att krama musten ur dem. Det är ett verkligt engagemang. Alla barnen hjälps åt så att hela processen flyter ända fram till belöningen med must i tillbringaren som hälls upp i små muggar så alla ska få smaka. Våra tre barn provar också på och får hjälpa till att köra resterna till komposten, två pojkar i sexan visar vägen och berättar om deras upplevelse om att gå på skolan och om gemenskapen som finns här.

  

Alla skolor borde odla

Det lyser i ögonen på barnen. Jag pratar en lite längre stund med David som går i nian på skolan. Han delar med engagemang med sig om hur man kan odla svamp i en påse med halm. Halmen ska värmas upp till 55 grader, för att alla mögelsporer först ska dö, lite kalk tillsätts i vattnet. Sen varvas halm och svampmycel i en påse som man kan göra några hål i när man kommer hem och så hänger man påsen i ett svalt och mörkt rum och om ungefär tre veckor kan man börja skörda. Vi har hängt in vår påse i ett städskåp i vårt kallaste rum. Det ska bli så spännande att se vad som växer till sig.

Jag frågar David vad han tycker om att odla i skolan. Han säger att det är underbart. Han säger insiktsfullt; ”Alla har vi olika intressen och detta är mitt intresse, jag är verkligen jätteintresserad av att odla. Jag odlar så mycket jag kan både här i skolan och hemma. Men det är ju också viktigt för alla att veta var maten kommer ifrån. När vi odlar i pallkragarna och bär in det till köket och det sen serveras i matsalen. Då blir det så tydligt. Tänk, det är så många barn som inte vet något om detta. De tror att man bara kan gå till affären och köpa vadsomhelst. Men här förstår vi på riktigt” Han avslutar; ”Jag tycker att alla skolor skulle ge barnen möjlighet att odla. Det är så viktigt.”

Hydroponiska odlingar och microleafs

Tre barn visar de hydroponiska odlingarna. De berättar hur de odlar i näringslösning, visar hur det fungerar. De har beskrivit med fina texter hur man ska göra. Det växer basilika och chili och de berättar hur de måste ha lampor över under vinterhalvåret för att kunna växa. De har dessa odlingar i källarens NO-sal. I klassrummen har de microleafs och alla välkomnas att smaka på de små skotten av rädisa, solros med mera.

Stark chili

Vi träffar Johannes Wätterbäck, Farbror Grön i aulan i pausen mellan föreläsningarna. Han bjuder på chips och chilisåser. Världens tre starkaste chili har han gjort sås på. Till och med våra små barn (6 och 8 år) provar nyfiket på såserna. Stolt berättar de efteråt att de smakat världens starkaste chili. Det är spännande även för de mest kräsna barn. Johannes och hans fru Therese delar friskt med sig av sina erfarenheter av odling på sidan www.farbrorgron.se  Följ Farbror Grön på sociala medier eller läs hans bok Alla Fingrar Gröna som ger väldigt bra knep för att lyckas med odlingarna.

Andreas Andersson – Odla i skola och Johannes Wätterbäck – Farbror Grön
Publicerat

Skillnadens skörd – Sara Bäckmo om klimatsmart mat, att odla med barn och trädgårdskärlek

Sara Bäckmo odlar ett eget trädgårdsskafferi på familjens villatomt och inspirerar ett stort community med odlingsintresserade genom sina sociala medier. Hon har precis kommit ut med sin andra bok Skillnadens skörd. Vi har läst den med Ätlig skolgårdsglasögonen på.

Förutom att dela med sig av recept och odlingstips, genomsyras Skillnadens skörd av upplevelser, tankar och lärdomar om odling som vi på Ätlig skolgård inspireras av. Det här vill vi ge barnen i skolor och förskolor rätten att utforska!

En experimentverkstad

I boken beskriver Sara sitt kök som en experimentverkstad där familjen varje dag lagar mat av nyskördade grönsaker. Barnen är hela tiden med. Ordvalet experimentverkstad klingar fint för den som vill göra kopplingar till ätliga skolgårdar. Att använda skolträdgården för lärande och hälsa kräver inga manualer och instruktionslistor för hur odling kan kopplas till olika ämnen heller. Det går att utforska och experimentera. Möjligheterna är oändliga.

Att äta klimatsmart och säsongsanpassad mat är inte svårt

Boken levererar recept på saker som är enkla att odla i Sverige. Den berättar om bondbönor, som borde ju vara en stapelvara hos oss i den kalla norden, om hur du använder squash som utfyllnad i tomatröran och om att vi faktiskt kan använda lättodlad bladlök i den mesta maten. Maträtterna är enkla. För att laga dem behöver du inte köpas till några ingredienser som produceras på andra sidan havet.

En intressant sak som Sara skriver är att vi verkar tro att vi behöver alla slags grönsaker hela tiden och att ”trädgården hjälper mig att tänka annorlunda”. Om man enbart har erfarenheten av att grönsaker finns i affären ständigt tillgängliga kan säsongsanpassad mat bli ett koncept som är svårt att ta till sig. Genom att odla får du själv uppleva när och hur grönsaker växer och du lär dig snart naturens cykler på ett praktiskt sätt. En kunskap som bär när du sedan ska dig lära dig om hur vi ska producera och konsumera mat på ett hållbart sätt. Det är bara en av många saker vi vill ge barn möjlighet att lära genom ätliga skolgårdar.

Att odla med barn

Att odla med barnen ger utrymmen för samtal om många saker i livet, stora som små. Jag vill inte återge någon av de inspirerande situationerna eller samtalen mellan barnen och de vuxna i boken. De hör hemma där och ni får gärna läsa den för att ta del av det (och om ni inte kommer att läsa boken skriver hon också en hel del om att odla med barn på sin blogg). Upplevelserna för och med barnen beskrivs respektfullt och bejakande. Det är fin läsning, som får mig att känna att alla barn borde ha rätt att åtminstone få prova att odla sin mat.

En annan sak som fastnar i tankarna efter läsningen är att känna sin mat. Både Sara och familjens barn har levt med odlingen och vet precis vad som hamnar på deras tallrikar, de har smakat det innan och följt hela vägen från jord till bord. Det är en form av genuint självbestämmande och makt över sitt liv. De äter dessutom massvis av grönsaker. Som vi tidigare skrivit om visar forskning också att barn som är mer delaktiga i odling och matlagning äter mer frukt och grönsaker.

Vad får du med dig från boken?

En handbok i mat att odla och laga året om är bokens första dimension. Den andra är att få dela en odlings- och matlagningsupplevelse som ger insikter och tro på trädgårdens möjligheter. Eftersom Sara tar med barnen i odlingen ger det också mycket tankar kring vad en trädgård full av grönsaker kan betyda för unga.

Odla med barn
Pressbild. Maria Fors Östberg står för de underbara fotografierna i Skillnadens skörd.

Vill ni läsa mer om odling tillsammans med barn? Här har vi skrivit om böcker om odling som i första hand vänder sig till en yngre publik:

Lilla Grönsakslandet – odla, skörda, äta

Så ett frö – En odlingsbok från Rosendal

Skogsträdgården, för små skogsträdgårdsmästare och nyfikna vuxna

Publicerat

Jordnära mat med Titti Qvarnström

Innanför guldväggarna på restaurang Bloom in the park sitter Titti Qvarnström. Hon skriver i liggaren, skriver på datorn, svarar i telefon och har full inblick i det aktiva köket. När vi kliver på får vi hennes fulla fokus på det vi kommit för att prata om; mat och odling för hälsa och lärande. Titti är en av dem som menar att det behöver komma in i skolplanen.

– Matproduktionen är något främmande för oss idag, trots att det är så grundläggande. Det är något alla bör ha med sig. Vi har fått in praktikanter som aldrig har knäckt ett ägg i hela sitt liv. Det finns ingen skam i det, men det är talande för hur effektivt vi kopplat bort matproduktionen från samhället, säger hon.

Att lära genom att mötas i praktiskt arbete

Människor relaterar mer till varandra när de gör praktiska saker tillsammans, i verkliga situationer. Titti pratar gärna om att det också är viktigt att man får vara i olika grupper, att tas ur en grupp och lyftas in i ett annat sammanhang. Kanske är man ledare i en grupp och blir något helt annat i nästa. Det är viktigt att få växla, att se sig själv med nya ögon. De reflekterande mötena förvägrar vi våra svenska ungdomar när vi håller dem i ett enda sammanhang. Titti själv är kockutbildad på Hotel- og Restaurantskolen København dit hon aktivt sökte sig just för lärlingsskapet.

– I Danmark har de en helt annan syn på praktiskt arbete. I Sverige vill vi inte ha det, utan vill bara ha det akademiska. Lärlingsskap är standard inom många branscher i Danmark medan vi i Sverige bara har det i några få. Vi har haft fler lärlingsutbildningar tidigare och vi är många som stångat oss blodiga för att få tillbaka dem.

Restaurang Bloom in the park.

Michelinstjärna för naturlig mat

I februari 2015 blev Titti den första skandinaviska kvinnan i Guide Michelin. Hon har fått en mängd olika utmärkelser, både för sina kulinariska prestationer och för hennes starka engagemang kring matkultur. På hennes krog Bloom in the park, som hon driver tillsammans med Igi Vidal, serveras lokal mat i säsong. Mycket grönsaker och kompletterande kött. Det finns ingen meny utan gästerna serveras det som är bäst just nu. Det roligaste Titti vet i sitt arbete är diversiteten, att hon hela tiden får göra olika saker. Hon berättar att hon i princip var inlåst i köket de första fem åren på Bloom och att det var kul, men att det nu är ännu roligare att få komma ut. Titti handlar mycket direkt från olika mathantverkare och fiskare och odlar dessutom en hel del i sin trädgård. Det som växer vilt är också självklara inslag.

– Vi har behovet av att återknyta till det genuina, det verkliga. Många äter gärna bra mat, men man saknar kopplingen till naturen, till jorden, säger Titti.

Unikt läger för matentreprenörer

Det visslar från köket. Titti tittar genast upp, registrerar om hon behöver göra något. I höst lämnar hon Bloom in the park efter åtta år och hon arbetar med flera olika projekt. Hennes bok “Malmö cooking: min stad – vår mat” kom ut i våras (“Om inte jag säger att krogarna här är bra, vem ska då göra det?”) och hon planerar Pure Food Camp tillsammans med Maria Klitte och Lotta Ranert. Det är ett koncept i lägerform som ska lyfta lokala matentreprenörer genom att influencers, matjournalister, foodies och andra tillsammans får laga mat som samlas in från naturen eller som har tillverkats av mathanverkare. I små grupper och med en veckas camp med övernattningar är tanken att de verkligen ska lära känna och dela erfarenheter med varandra.

 

På Bloom har de dagen innan haft möte med Svenska tomatodlare och i lådorna utanför restaurangen står flera långa, ringlande tomatplantor med mogna frukter trots att vi bara är i maj när intervjun görs.
I odlingen finns en blommande pepparrot och en blommande, övervintrad grönkål. Blommorna serveras på restaurangen efter omsorgsfull tillagning. I lådorna syns fjädrar och äggskal. Där låg nyss en andmamma och ruvade på sina ägg.

Behov av stark koppling till naturen

I planeringen finns också att starta en ny, helt egen restaurang. Upplägget kommer att vara lokal, transparent, hållbar och jordnära matlagning. När Titti var liten hade hon en självklar koppling till naturen. Hennes pappa var jägare och biologilärare och tog med henne ut och berättade om ätliga växter. Genom att läsa själv lärde hon sig ännu mer. I skolan saknades undervisning i ämnet. Hemkunskapen handlade mer om att lära sig att starta en tvättmaskin och liknande saker. Titti avslutar:

– I dagens tekniska samhälle med mycket stress där vi går in i väggen – då talar vi om att gå till naturen, grön rehab, att hitta tillbaka till det ursprungliga. Det är en naturlig del av livet som borde vara förebyggande istället. Det handlar inte bara om var maten kommer ifrån utan att kopplingen till ursprunget är viktigt för vår hälsa.