Open-ended och oprogrammerad lek

Den nya förskolegården på Sångtrastens förskola i Karlstad som vi skrev om för ett par veckor sedan har fått mycket positiv uppmärksamhet. Det finns ett sug efter miljöer som låter barn uppleva och leka utan begränsningar! Den närmsta veckan tänkte vi plocka upp och prata om några saker från den förskolegården som har extra stort värde. Först ut är oprogrammerad lek.

Oprogrammerad, open-ended lek

En gård som inte dikterar vad som ska hända på den låter barn och pedagoger själva fylla den med innehåll. Lek och pedagogiska aktiviteter får fritt spelrum. Det ger oprogrammerad, open-ended lek. Som det hörs på ordet att det inte finns en given utgång i leken. Leken begränsas inte av regler, förväntningar eller resultatfokus.

Motsatsen är innehåll på en gård som mer eller mindre styr dess aktiviteter. Till exempel idrottsplaner, gungställningar och vippdjur för att nämna några saker. Även om barnens fantasi i bland övervinner ramarna ger det helt andra förutsättningar om leken får lyfta utan ramar. Att innehållet främjar kreativitet och frihet.

Varför är det bra med oprogrammerad lek?

Friheten open-ended, oprogrammerad lek ger gör att barn får större möjlighet att uttrycka, utforska, skapa och roa sig. Allt som innebär lärande. Dessutom gör det att barn leker mer tillsammans över köns- och åldersgränser. Kanske är det i de bestämda lekarna, de bestämda utgångarna och reglerna som vi vuxna skapar och cementerar sådana gränser?

Oprogrammerad lek utmanar också barnens fantasi. Det ökar förmågan att tänka symboliskt och abstrakt, vilket leder till kreativitet. Rollekar blir fler, där empati och olika sociala scenarion tränas på. Vad händer om vi gör så här?

Vilka komponenter ger oprogrammerad lek?

En sak som ofta pratas om i samband med open-ended lek är lösa material. Gärna naturmaterial som stenar, stockar, grenar, hö och självklart vatten. (Jag undrar hur många naturvetenskapliga ämnen mitt yngsta barn kan bocka av när hon och hennes kompisar bygger fantastiska kanaler och banor för lera och vattenforsar riktigt regniga höstdagar på förskolan? Hela dagen bygger de. Häller vatten. Vart rinner det nu? Om vi bygger om, vad händer då?) Men återbrukade prylar från loppis kan också bli en form av löst material om de görs tillgängliga för barnen. Som hamsterhjulet på Sångtrasten. Vad lekte barnen egentligen med det?

Hur gör man en ätlig skolgård open-ended?

I en ätliga skolgård är de pedagogiska aktiviteterna en del. Barnens möjlighet att utforska, skapa och vara i den ätliga skolgården på egen hand är en annan. I en ätlig skolgård är det viktigt att ge rum för båda.

Ätlig skolgård är inte bara ömtåliga sådder och grönsaker som behöver stå i fred i odlingslådor. Det kan vara robusta björbärsbuskar som bildar portaler, förvildade örter över stora områden och halvmurkna stockar där nyttodjur får frodas. Det kan vara matlagningsplatser som bjuder in till mycket mer utforskande. Det kan vara ett gäng tåliga libbstickor, som blir en två meter hög vägg på sommaren och vissnar ner till massor av vassliknande material att härja med på vintern och våren. Det kan vara mängder av fruktkart. Det kan vara doftande örter som sätter igång fantasin. Det kan vara ett snack track, där barn själva kan gå och plocka sitt mellanmål. Eller bara komma undan och få en stund av lugn och ro.

Växtlighet bidrar till en föränderlig skolgård, som ser olika ut i olika årstider. De naturliga rummen förändras.

Att anpassa odlingarna och växterna efter platsens förutsättningar är a och o. På Lersöparkens skolehave berättade pedagogerna att det första de lär barnen är att respektera allt som lever där. Växter och djur. Där fanns också enorma ytor att springa på och områden som tål slit och släng. I en skola med liten gård, många barn och kanske i stadsmiljö får man också tänka på ett annat sätt. Hur gör vi odling och växtlighet tillgänglig utan att det slits sönder av för intensiv exponering för fartfylld lek?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *